Måndag, den tjugoandre februari

Jag sitter på ett försenat tåg mot Göteborg och börjar bli lätt nervös för att jag ska missa bussen som ska avgå mot Oslo om en stund. Plötsligt ringer mobilen. Det är Loppan, min tränare sedan tio år tillbaka. ”Allt är fixat, det är bara att åka. Det går en transport från Sverige i mitten av nästa vecka. Du behöver inte oroa dig, jag har bett Kevin ordna med det! Du behöver bara boka flygbiljett till dig själv”. Mitt svar blev något intelligent såsom ”oj” eller liknande. Tre dagar tidigare hade jag skickat ett mail till Loppan för att fråga om jag kunde använda henne som referens, nu när jag tänkte börja kika lite på hästjobbsmarknaden. Jag hade tröttnat lite på Maggaplan och kände att jag skulle ha alldeles för mycket fritid framför mig, hemma i snön. Jag behövde inte tänka så mycket mer. Efter en dag kom ett mail tillbaka där ett jobb som stall- och hästskötare, beridare och tävlingsgroom beskrevs. Jobbet var hos Loppans kontakt, Kevin Olsmeijer, i Holland.

Kevin Olsmeijer – tävlar aktivt på internationell nivå.
Linn Olsson – Kevins sambo och mor till deras dotter på ca. 2 år. Nu gravid med andra barnet som väntas i maj. Tävlar även hon, när inte gravid.
Tom Olsmeijer – Tränare och far till Kevin. Har tidigare varit internationell hoppryttare.
Kitty Olsmeijer – Kevins mor. Håller ställningarna, tar hand om hundar och ibland även barnbarn.

Med andra ord, ett chans man inte tackar nej till i första taget. Och nu, tre dagar efter första mailet var det fix och färdigt. Lätt chockskadad och väldigt förväntansfull fortsatte min resa till Oslo. Tre underbara dagar hos pojkvännen behövdes för att smälta allt.