Fredag, den tjugoåttonde maj

Bonnie var ledig och Kevin hade bråttom, vilket innebar att jag var ansvarig för uppvärmning av tusen hästar under förmiddagen. Jag började med Viceroy, för att sedan gå över till Placido, som Bonnie rider i vanliga fall, men Kevin nu skulle hoppa inför eventuell tävling. Det blev dock ingen start för henne, eftersom hon inte hoppade alls bra under träningen idag. Medan Kevin hoppade började jag rida Quick, som även han är aktuell inför tävlingen. Det gick betydligt bättre, så han får troligtvis följa med. Näst ut var Cruising, som fick hoppa lite högre, medan jag fortsatte med Tommy. Tom skrattade åt mig när jag gav honom den mest lidande min jag kunde uppbåda. Hans kommentar blev "Lazy bastard, huh?" med en blinkning med ena ögat. Jag kunde inte annat än hålla med.

Efter lunch gav jag mig ut på en skogstur med Bonnies häst, Wrunch. Min egen Ärta fick vila, eftersom min lediga dag ska infalla imorgon och det känns sådär att låta henne stå dagen innan tävling. Det har jag kanske inte berättat än, men på söndag är det tävlingsdags igen! Då ger vi oss av till Soest, jag, Bonnie, Kevin och Ilse, tillsammans med sex hästar.

Det blev en lugn och skön tur med Wrunch och sedan var det (äntligen) dags att ta tag i mina hästar för dagen. Jag började med Lancelot och sedan Cardento, som båda fick pass på utebanan. Därefter ringde Kevin och bad mig ta med Sjimmie på en runda i skogen. Detta blev den nionde hästen för dagen och ni kan ju gissa hur trött jag var.. När jag kom tillbaka var klockan närmre halv sex, pojkarna hade redan åkt för att hämta Milena och Janneke var i full gång med att fodra. Jag klädde av Sjimmie och gjorde honom i ordning och sedan gick jag upp till mig, samtidigt som Janneke sa hejdå och åkte hem. Det hon glömde berätta var att Ärtan och Wrunch fortfarande var ute i hagen och jag hade inte en tanke på det, eftersom allt annat var fixat och fodring är den sista sysslan att utföra. Alla dagar utom den här då, alltså. Morgonen efter var det (såklart) jag som fick skulden, av Janneke, för detta lilla missförstånd. Själv tyckte jag inte att det var särskilt farligt, oavsett vems fel det var, eftersom hästarna snarast var glada över att få gå ute i gräset några timmar extra. Överlevde gjorde de i alla fall.