Torsdag, den trettonde maj

Kevin var igång redan vid halv sju då han gav sig iväg tillsammans med Janneke, Speedy, Unico, Upstairs och Sjimmie, mot Eindhoven där tävlande väntade fram till söndag. Ganska skönt för Bonnie och mig, som nu fick ha ensamt ansvar för övriga hästar här hemma på gården. Det är ju inte så många i träning för tillfället, så vi hade det ganska behagligt med fem hästar var att rida. Jag började med Cardento, som fortfarande är mycket piggare och lättare för skänkeln. Skönt, det kanske blir en riktigt häst av honom också en dag. Just nu är han min lilla sötponny, trots att han ganska välvuxen. Efter ett pass i ridhuset gick jag vidare till Ärtan, som fick komma ut i skogen tillsammans med Bonnie och hennes Wrunch. De trivs väldigt bra ihop och Ärtan är helt förälskad, även om ibland måste säga ifrån lite om han blir för närgången (typ tittar på henne..). Vi travade och galopperade på halvlång tygel bredvid varandra, hoppade över vattenpölar och Ärtan roade sig med att sparka lite åt Wrunch, som blev alldeles förskräckt. Underbart!

Häst nummer tre blev BonBon, i förhoppning om att hon skulle ha genomgått en förvandling under gårdagen och blivit normal. Det verkade faktiskt så till en början, men efter tjugo minuter eller så var vi tillbaka på ruta ett. Hon låtsades bli rädd för ett hinder mitt på ridbanan, jag tryckte till henne lite för att hon skulle fortsätta framåt, hon svarar med att slå upp huvudet som den lilla idiothäst hon är, jag duttar till henne med spöet, hon slår upp huvudet ännu högre, jag knockas så att jag blir alldeles yr, hon fortsätter springa omkring som en galning med huvudet ut och in (ser faktiskt ut så..), jag försöker rida framåt, hon tvärstannar och ställer sig på bakbenen, jag hoppar av, är arg som en geting, rappar till henne med spöet eftersom hon fortfarande dummar sig, hon sliter sig loss och springer iväg, stannar, ställer sig på tygeln, drar sönder tygeln, blir infångad och longeras resten av passet med huvudet nerspänt med hjälp av gummiband. Jag hatar den där korkade lilla hästen.

Efter lunch red jag och Bonnie ut i skogen igen, denna gång på Lancelot (Lancelottie) och Concorde (Corrie). Vi skrittade mest, travade lite och skrattade mycket! En välbehövlig paus. Sista hästen för dagen blev Viceroy, min favorithingst (okej, den enda hingsten jag rider, men ändå). Det blev ett pass fyllt av galoppökningar, minskningar och minimala volter. Är det inte underbart när man kan göra sådana övningar utan att använda handen över huvud taget? Att rida en häst endast för ben och säte är något av det härligaste som finns. Ska jag någonsin lägga ett föl på Ärt, så ska Viceroy bli pappan.

På kvällen hade jag och Bonnie, än en gång, tänkt åka in till Arnhem och shoppa lite, men än en gång fick planerna skrotas då det var kristihim och allt var stängt. Suck... Det blev en filmkväll istället med Brokeback Mountain och lite kex. Inte helt fel det heller. Natti.