Lördag, den förste maj

Jag lyckades faktiskt masa mig upp i vanlig tid, trots feber och krämpor. Hjälpte halvhjärtat till med lite stallarbete, innan kaffe och sedan ett pass med Ärtan. I samma veva vaknade päronen upp i den lilla stugan på gården (Linns och Kevins förra hus), gav sig iväg för att handla och kom slutligen tillbaka för att njuta av en frukost samtidigt som de beskådade mitt ridpass. Ärtan visade sig kanske inte från sin allra bästa sida, eftersom hon hade vilat dagen innan, men vi fick ändå beröm för utveckling båda två. Vi visade även upp några små språng, över hinder upp till 1.10 ungefär. Mamma var riktigt imponerad och till och med min far kunde se skillnad. Då är det inte illa!Kevin vaknade till liv efter ett tag och meddelade att han "tyvärr" inte hade fler hästar för mig att rida, så jag fick helt enkelt ta ledigt resten av dagen. Att jag hostade, nös, snörvlade och fortfarande hade feber kan eventuellt ha påverkat det beslutet.

Efter att ha bytt kläder, fixat till mig lite och tryckt ner lite febernedsättande blev det en tripp till Divoza, den stora hästaffären. Här skulle det shoppas! ...och så blev det också. Efter mycket kikande, provande och väljande kom vi hem med ett par shortchaps för tävling, en saltsten, ett bett, en hopfällbar stiga-upp-pall och ett skärp. Jag var väldigt nöjd och glad! Detta trots att jag inte hittade några ridbyxor, vilket jag verkligen behöver. Det är inte lätt när de slutar tillverka de minsta storlekarna... Ovanligt tråkig idé av Pikeur. Man kan ju inte heller improvisera och gå till något annat märke. Fy, det vore ju nästan som att vara otrogen...
Det blev en lätt lunch här hemma på gården och sedan gav vi oss iväg igen, efter en liten vilostund. Denna gång bar det av in till Arnhem, för fika och eventuellt lite shopping. Det blöta från ovan, som öste ner över oss, förstörde stämningen lite och vissa blev oerhört gnälliga. Tydligen hade jag valt ett kaffeställe som låg alldeles för långt bort från bilen. Jag struntade såklart i dessa klagomål och till slut hamnade vi ändå på mitt utvalda café, där det serverades underbart gott kaffe samt en liten äpple- och kanelmuffin. Väl värt promenaden, om jag får säga det själv. Så det så! Så mycket shopping hann vi inte med, eftersom vi var lite sent ute och affärerna stängde vid 5-6-tiden. Vi lyckades i alla fall hinna sno åt oss det viktigaste, nässpray. En förkyld människa utan nässpray, är en mycket, mycket ynklig liten varelse.

Ätandes middag i vår lilla stuga. Jag ser något skeptisk ut,
antagligen beroende på att jag får dela min stackars köttbit
med en fruktkniv. Bestick var nämligen något av en bristvara.

Stuga.

Utsikt över hagar och fält.

Ganska snart bar det av hemåt igen, där det serverades middag i form av oxfilé, bakad potatis, grönpepparsås och sallad. Till efterrätt blev det ostar, baguette, päron och rödvin. Det är inte helt fel att ha föräldrarna på besök lite då och då. Fruktansvärt gott var det i alla fall och vi blev mycket mätta. Diskussionerna fortsatte nästan ända fram till midnatt, innan vi bestämde oss för att fortsätta nästa dag. På vägen till mitt lilla krypin blev jag och pappa ordentligt utskällda av en uppjagad Marley. Hon hade ju inte träffat pappa innan och min förkylning hade gett mig en sådan basröst att mina lugnande försök var ganska lönlösa. Enligt Kitty hade hon varit helt tossig och bara velat gå ut, så antagligen hade det varit några icke tillhörande på gården och snokat runt. Det verkade nämligen som att hon jagade efter några andra än oss också. Lite läskigt, särskilt med tanke på att det varit sadelstölder på gårdar i närheten... Jag kom i alla fall hem helskinnad med en mycket lycklig Marley, som till slut insåg att det faktiskt bara var jag. Jag tror att vi båda somnade ganska snart efter sänggång. Natt.