Lördag, den åttonde maj

Ärtan var helt utan feber, men det betyder inte att hon är frisk inte. Nejdå! Viruset har nu nämligen satt sig i bakbenen på vissa av hästarna, som då blir svullna som telefonstolpar. Inte kul alls. Min stackars lilla häst såg inte klok ut, men pigg och glad var hon ändå. Behandlingen fick bli promenad i snöre, vilket inte uppskattas, i alla fall inte av mig. Ärtan var dock mycket positiv till denna idé i början. Att gå är nästan lite av hennes specialitet och hon är väldigt energisk i sitt utförande. Vi småsprang alltså runt gårdsplanen, runt runt runt, i 20 minuter. Därefter hade jag tröttnat totalt, börjat få ont i benen och till och med Ärtan började ledsna.

Ridmässigt var det inte så många hästar att ta hand om, trots att Bonnie var ledig. Nästan hälften vilade av en eller annan anledning, så jag och Kevin hade det ganska lugnt. Kevin hjälpte mig lite med Zara, som nu har börjat bli sämre igen, men det gick väl inte strålande för honom heller. Domen är att om han inte ser någon ljusning vid morgondagens ridpass ger vi upp. Att ge upp innebär i det här fallet att släppa ut hästen i hage och låta henne bli avelssto. Fin stam har hon och hon har redan gett två föl. Vi får väl se hur det blir... Trist är det i alla fall, eftersom hon är så fin när allt stämmer. Tyvärr gör det ju inte det så ofta.