Tisdag, den elfte maj

Jag började min riddag med att bråka lite med Ärtan. Fick lite coachning av Kevin, som tvingade mig tillbaka i sadeln, få rörliga armar, använda en massa ben samt lite lätt smisk med ett spö. Ärtan var inte alls nöjd med denna behandling, som ni säkert förstår. Efter hennes hemska sjukdom (en grads feber i ett och ett halvt dygn = nästan döende) har hon varit värre än någonsin. Innan dess var hon helt okej, enligt mina mått mätt, men nu har det gått utför igen. Så är det väl alltid, ups and downs.

Häst nummer två blev min bäbis, Cardento. Vi hoppade lite för Tom, som tyckte att hästen var alldeles för lat och bara drev med mig. Ett tag blev han så upphetsad i sitt instruerande att han nästan hoppade upp och ner som en liten arg smurf. Det gick i alla fall bra till slut och vi hoppade ett räcke som nådde en bra bit över en meter. Duktig bäbis. Efter detta spektakel tog jag och Bonnie oss en lugn tur i skogen med Lancelot och Concorde. Vi skrittade bara, eftersom vi båda var för sega för att orka anstränga oss mer än så. Lite action hade vi i alla fall, då Concorde lyckades slå med huvudet så att en klick slem från mungipan hamnade i örat. Han blev livrädd och troligen även ganska förvånad. Själva höll vi på att dö av skratt.

Efter lunch tog jag ännu en gång tag i projektet BonBon. Red lite i ridhuset och hon var lika knäpp som vanligt. Kevin såg också hur hon bar sig åt och hans kommentar var bara "låt henne gå i skritten en stund istället". Jag skulle gissa att det var, om inte det allra, så i alla fall ett av de sista passen jag tvingas genomlida med den galna lilla hästen. Något fel är det...