Söndag, den sextonde maj

Det blev en trött dag som påbörjades vid sju på morgonen, efter tre timmars sömn. Helt klart värt det ändå, med tanke på hur kul vi hade kvällen (natten) innan. Riddagen fick en lugn början med en uteritt på Cardento tillsammans med Bonnie och Placido. Detta följdes av en lika jobbig runda med Ärtan och Bonnies Wrunch. För att underhålla oss lite berättade Bonnie några roliga historier om hennes korkade häst. En dag när hon släppte ut honom på fältet hade han plötsligt, utan förvarning, blåst upp sig som en hingst och galopperat rätt ut i mitten av hagen. Där hade han tvärstannat och stirrat på en ensam, gul maskros. Detta hade han fortsatt med större delen av dagen och på kvällen var den fortfarande orörd. En Ferdinand i hästform?

För att komma igång med lite vettig ridning tog jag även ett pass med den nya snyggingen, Quick, innan lunch. Det gick helt okej och han är riktigt mysig att rida, trots den underliga galoppen. Efter lunch var det bara Viceroy kvar. Trots att jag var ganska oinspirerad var han fin, som vanligt.

På kvällen skulle var och en laga mat till sig. För Bonnie var detta lite av en utmaning. Från köket kom kommentarer såsom: "Celie, why is my meat always black?" Mitt svar blev att spisplattan var alldeles för varm, vilket också resulterar i det igenosade köket. Innifrån dimman hördes då: "Okey, thank you!". Ibland är det lätt att vara både mästerkock och coach, i alla fall i Bonnies ögon. Det blev tidig sänggång, vilket kanske inte förvånar så många. Ny dag imorgon!