Fredag, den andre april

Dagen inleddes med ett hoppass med Ärtan. Det kan väl sammanfattas med att det gick sådär. Inte alls lika bra som gångerna tidigare. Jag fick några halvtaskiga distanser i början och tillika språng, och det förstör allt mitt självförtroende direkt. Det är hopplöst! Varje gång jag får en bra distans tänker jag bara "Nämen, vilken tur! Oj, igen... Tänk vilket flyt.". Detta fortsätter alltså även om jag kommer precis rätt på varenda hinder på en bana. Det är ju bara tur, har ingenting med skicklighet att göra alls. Suck, ibland blir jag lite trött på mig själv. Till slutet av träningen gick det betydligt bättre i alla fall, även om jag var lite försiktig. Hoppade några riktigt bra språng på 1.20-höjd, så det kändes ändå hyfsat.

Näst på tur var Sjimmie som gick bra även idag, trots några dampryck då han for iväg och låtsades vara rädd för något som varken hördes eller syntes. Hästar alltså.. När jag var färdig fick jag en ny liten varelse presenterad för mig. En 6-årig fuxvalack, som var riktigt söt och gullig. Tanken var att det skulle bli en ny ridskolehäst till Kalmar HSK, så nu skulle jag provrida och se om det var någonting att ha. Det var det, men inte som ridskolehäst tyvärr... Det kändes mer som att rida en 4-åring. Han kunde inte så mycket alls och var ganska vinglig. Pigg och väldigt gullig att rida, men ingenting för en osäker nybörjare. Hoppade även några språng, något som den knappt gjort tidigare, och det gick bra. Skuttade över det mäktiga krysset på ca 50 cm, som en liten kanin. En väldigt söt häst, som jag gärna hade fortsatt rida. Tyvärr fick han istället åka tillbaka hem igen, ingen affär idag.

Zara fick ett hoppass. Hon var lite jobbig i början, även idag, men lugnade sig relativt fort. Fick hoppa många språng, både från trav och galopp. Hoppade även lite räcken, och inte bara kryss som i vanliga fall, vilket gick bra. Hon hoppar bättre och bättre och är mindre och mindre stressad över momentet. Den dagliga träningen börjar ge resultat. Hoppas att det lossnar ordentligt snart...

När jag var färdig med mina innan-lunch-hästar kom en kund för att titta på Upstairs och Unico. Det var en kille som hade vunnit stora young rider-mästerskap (kommer inte ihåg om det var EM eller VM, eller vad det var), men vars bästa häst nu var skadad. Han behövde alltså en färdig häst som kunde gå de stora Grand Prix-klasserna och pengar var inget problem. Med sig hade han pojkvän och en liten mopsliknande hund, som var väldigt söt. Det tog lite tid... Men förhoppningsvis inte i onödan, för han verkade väldigt intresserad av den ene. Tyvärr var det Unico som gjort bäst intryck. Jag tyckte att de kunde köpa Upstairs istället, som inte alls är lika rolig att rida. Menmen, säljer de någon av hästarna lär det komma in så pass mycket pengar att vi får in en massa nytt att rida på istället. Positivt tänkande!

Efter provridningen skulle hästarna varva ner i skrittmaskinen, därefter borstas och torkas glänsande igen, tävlingsutrustningen skulle plockas tillbaka, svettiga schabrak hängas på tork och allt skulle pysslas i ordning och göras snyggt. Klockan hann ticka iväg ända till 3-tiden innan vi fick gå på lunch och då var i alla fall jag näst intill döende. Tryckte i mig så mycket mat jag kunde och kändes mig genast som en ny människa. Upptäckte när jag försökte börja röra på mig igen att jag kanske hade lyckats få i mig lite väl mycket, eftersom det var lite jobbigt att gå och andas. Speciellt samtidigt.. Puh.

Under eftermiddagen fanns det inte så mycket att göra (kanske för att den största delen hade passerat innan lunch), så jag roade mig med lite lädervård och annat pyssel. Från och med imorgon kommer vi antagligen ha betydligt mer att göra, eftersom vi blir av med Lucas för några dagar. Han och Milena ska nämligen hem till Polen och fira påsk. Tydligen är påsk större och viktigare än jul i det landet. Mystiskt..

På kvällen blev jag inbjuden till Kevin och Linn på påskmiddag. Där var hela släkten samlad med Linns föräldrar och mormor från Sverige, Tom och Kitty. De andra hade redan ätit färdigt när jag kom in, men de hade lämnat godsaker så att det räckte gott och väl för mig. Ett riktigt svenskt påskbord var det med ägg, köttbullar, prinskorv, janssons, lax mm. Riktigt gott och trevligt sällskap! Jag kände mig nästan lite som en i familjen där jag satt. Runt bordet blandades svenska, holländska och engelska hejvilt och konversationer avbröts av en annan. Precis som det ska vara när släkten är samlad. Härligt!