Söndag, den artonde april

Ledig dag, äntligen. Att jobba åtta dagar i rad är lite väl bra, faktiskt. Den här veckan hade jag dock en anledning till att jobba ända till helgen, men det satte den isländska vulkanfan effektivt stopp för. Oscar, pojkvännen i landet långt långt borta (Norge), skulle nämligen kommit på besök i fredags, för att stanna till måndag. Tack vare att större delen av flygtrafiken i hela Europa stängdes ner, blev planerna dock ändrade. Om allt går som det ska och vindarna inte vänder sig mot oss, ska han istället komma hit nästa helg. Vi har faktiskt inte setts på två hela månader då, vilket är alldeles för lång tid.

Dagen spenderades till större del i en stol ute i solen vid sidan av ridbanan, vilket i slutet av dagen ledde till bränna och soleksem. Där roade jag mig med musik från i-poden, en god bok och lite underhållande ridning från mina kollegor. Lite då och då kom även Linn och Lilly på besök och vi lekte skojiga lekar som "hitta stenar", "stenarna hoppar (kastas) iväg", "hämta stenarna igen" och den mindre populära "slarva bort stenarna, så att gråt och tandagnisslan uppstår". Lilly är dock ett av de få barn jag faktiskt tycker om! Hon är alltid så glad och gullig, och det är sällan man hör henne bråka. Hon plockade även "wooow" till oss, vilket i detta fall var en pingstlilja, och rynkade på nästan när hon såg lite "Ba!" (smuts) på marken. Jag heter fortfarande Titti och har till och med börjat lystra till detta namn (visst är jag väldresserad?!). Små barn har en förmåga att dras till och tycka om mig, vilket jag verkligen inte förstår varför... Jag är inte den lekande typen.

Ärtan fick gå ute i hage under hela eftermiddagen och äta en massa gräs och påbörja uppbyggnaden av sommarmagen. Hon fick även en nästan lika matglad kompis, nämligen Loppans blivande ridskolehäst. När jag kom ut för att titta till dem, hittade jag dem betandes sida vid sida. De var så gulliga att jag bara var tvungen att ta några kort. Enjoy!