Torsdag, den förste april

Dagen började som vanligt med stallarbete, men istället för kaffepaus fick jag istället följa med Linn för att provrida en häst. Det var i själva verket en häst åt Loppan, som skulle testas. Det skulle vara en snäll och stabil ridskolehäst, som kunde hoppa en 1.10-bana med olika ryttare. Det var nog precis vad vi hittade också. En väldigt mager och inte speciellt vacker, nästan ful-söt, häst med snälla ögon. Mycket enkel och trevlig att rida. Han gjorde snällt det jag bad om och inte så mycket mer, men var ändå pigg och glad. Hoppade lite också, om än inte så högt, och han skötte det mesta själv. Jag fick order av Linn att låtsas att jag var nybörjare när jag red mot hindret och hästen fick visa att han kunde hoppa både lite långt ifrån och trampa om. Jag kände mig lite som en idiot dock... Köp blev det i alla fall! Kommer till Doorwerth nästa vecka någon gång för vidare transport mot Sverige, Småland, Smedby och Kalmar Hästsportklubb.

På vägen hem visade det sig att det tar mer än tio år att lära sig hitta på de holländska motorvägarna. Linn lyckades missa vår avfart och det blev en 45 minuters extratur. Innerst inne var jag lite nöjd, nu kan ingen mobba mig minsta lilla för gårdagens lilla missöde.

Efter lite om och men kom vi ändå hem och jag hann rida Unico innan lunch. Efter det hade jag tre hästar kvar till eftermiddagen. Jag började med Sjimmie som gick riktigt bra! Jag kommer på honom mer och mer för varje gång jag rider honom. Det största problemet är just nu att han vill lägga sig i högertygeln (vilket innebär att jag får bära omkring på honom med min ena arm, vilket jag tycker är en oerhört dålig idé). Det är så svårt att lätta på tygeln när han hänger sig i innern, trots att jag vet så väl att det är det jag måste göra. Man får helt enkelt tvinga sig själv, använda en jäkla massa ben och stå ut, för förr eller senare ger det resultat och då är man ganska nöjd med sig själv.

Zara kom näst och hon var inte nöjd med någonting alls idag. Hon stirrade mest runt och var hysterisk över allt och ingenting. Sådana dagar är det bara att ge upp, lägga ner och komma igen en annan dag. Det blev enkel motionsridning, utan några som helst krav. Det är inte helt lätt att rida en häst som blir halvgalen både av att man tar i tyglarna och att man lägga om benen. När densamme också springer omkring, skjuter ut bogar och är ovillig att svänga börjar man ha lite problem.

En annan som var lite lätt missnöjd var Ärtan. Hon skulle få jobba lite dressyr, vilket hon tyckte var en utomordentligt dålig idé. Efter många protester och klagomål vann jag dock duellen och till slutet gick hon riktigt vettigt. Det är lustigt att det ska ta sådan tid... När hon väl går bra verkar hon ganska tillfreds med livet, men vägen dit är ett projekt som även kan benämnas som kamp.

På kvällen fick jag laga egen mat, eftersom Milena inte tyckte att vi hade några vettiga ingredienser. Jag snodde snabbt och lätt ihop en Spaghetti Carbonara, eftersom vi alltid har tärnat fläsk och ägg i kylen. Den blev underbart god, en av de mest lyckade! Polackerna tillredde en lite annorlunda middag till sig (och även mig, men jag valde att komplettera lite). Milena förklarade att hon skulle koka blomkål och broccoli som hon sedan skulle blanda med smör och ströbröd. Det var allt. Faktiskt riktigt gott, men lite underligt ändå. Det blev två portioner av det också, efter all min Carbonara. Efteråt hade jag ont i magen, så mätt var jag. Kanske lika bra, för jag tycker att ridbyxorna börjar sitta lite löst.. Nu blir det lite sömn också. Godnatt!