Måndag, den tjugosjätte april

Måndag betydde hemresa, men framför allt födelsedag för Oscar. Han väcktes (utan sång, för allas vår trevnads skull) till en framdukad frukost med varma baguetter och ett födelsedagskuvert vid sin plats. Allmän uppvaktning som var mycket uppskattad. Strax därefter blev det skjuts till flygplatsen och ett hej då som följdes av lite tårar. Det är vid sådana tillfällen man frågar sig vad man egentligen gör här... Visst, jag får den avundsvärda möjligheten att arbeta med min hobby och stora intresse, men ibland undrar man ändå om det är värt det. Oftast är det väl det, men kanske inte alltid...

Bilresan förflöt utan problem, jag hittade hem och sedan var det bara att återgå till vardagen. Innan lunch hann jag med Cardento och Zara. Zara gick riktigt dåligt, men om det berodde på hennes eller min dagsform är väl lite svårt att säga. Det blev inte många timmars sömn i natt och om man sedan lägger till ett par timmars bilkörning, lite känslomässig obalans och fysisk trötthet, så får man inte ut någon riktig toppryttare precis. Jag hade även huvudvärk större delen av dagen, men det kom jag senare på att det med all säkerhet var kafferelaterat. Dumma pojke som kräver skjuts mitt under kafferasten.

Efter jobbet var det dags för en tur till Lidl. Jag har ju haft det så lyxigt nu när jag har fått handla och laga min egen mat, så att jag nästan glömt att de andra kanske också behöver något att leva av. Det är ju i och för sig inte mitt ansvar, de är ju vuxna och kan eventuellt klara sig själva. På vägen ut från gården lyckades jag i mitt zombieliknande tillstånd skrapa Kittys bil mot en stupränna. Det blev två små repor, men vi såg sedan att hela området runt omkring var olackerat och i annan färg, så vi anade att det inte var första gången det hänt. För att komma till och från carporten måste man nämligen köra genom en trång passage i sväng... Det visade sig vara ett helt riktigt antagande och Kitty bara viftade bort det. Att hon sedan inte ens kunde hitta reporna gjorde bara att allt kändes lite bättre. Efter middag blev det en tidig nattning. Puh, vilken dag.