Lördag, den tjugofjärde april

Vaknade upp till en ledig dag lika tidigt som inför en arbetande sådan, eftersom väggarna är som papper här. Det var lite trängre än vanligt i min lilla säng, men jag klagade absolut inte. Tvärtom. Vid strax efter åtta lyckades vi masa oss upp för att sedan fixa lite frukost. Stackars Oscar blev nästan lite ställd när han såg mina nya matvanor... Chocken fullbordades när jag efter avslutad måltid gnagde i mig hans lämnade smörgåskanter. Det var nog första gången jag har ätit mer än min 188 cm långe viking till pojkvän.

Förmiddagen spenderades på tävlingsförberedelser (så var det med den lediga dagen...), såsom tvätt, smörjning och allmänt fix och don. När Ärtan och alla grejer var skinande rena, glänsande och packade bar det av mot tävlingsplatsen, Shaijk(?). Vi gav oss iväg vid klockan 14 och resan tog inte mycket mer än en halvtimme. Smidigt. Väl framme gick folk redan banan och vi fick reda på att vi startade som nummer 6 och 7. Hjälp! Vi gick alltså banan, som var riktigt klurig för att vara en liten 1.10, och satte sedan genast igång att göra i ordning hästarna. Det var bara jag och Bonnie som åkte med våra hästar, så även det var ganska snabbt gjort. Ärtan var laddad till bristningsgränsen som vanligt och skuttade mest omkring och var irriterande. Efter att nästan ha blivit överslängd till andra sidan av Kevin, började framridningen direkt. Den gick på cirka 20 minuter, sedan fick vi se oss som hoppade och klara eftersom vi blev inropade på banan. En felfri runda blev det, även om jag hade behövt en minst dubbelt så lång uppvärmning för att få henne i den form jag helst velat. Distanserna var en aning långa, vilket passade oss perfekt och det mesta stämde, även om man alltid kan finslipa lite på detaljerna. Det blev ett godkänt både från vår coach, Kevin, och min enmansfanclub, Oscar.

Bonnie hoppade precis efter mig och gjorde en runda med ett nedslag (har jag för mig..), men inte helt rytmisk. Finns lite mer att slipa på där, tror jag. Vi såg även Rodrigo, min gamla arbetskamrat, rida en unghäst i samma klass. Efter att Kevin bytt några ord med honom var det bara att slänga på hästarna på lastbilen igen och ge sig av hemåt. Strax efter klockan 16 var vi hemma på gården igen och det är vad jag kallar turbotävling. Lite drygt två timmar inklusive resa och tävlingsritter av två ekipage. Inte illa!

Lite städning och plock senare var det dags för mat igen. Dagens middag fick bli varsin stekt spättafilé med pasta, béchamelsås och gröna ärtor. Även till detta serverades en insalata caprese. Inte för att det passar till fisken, utan mest för att det är så otroligt gott. Trots att det blev några riktigt mästerliga måltider under denna helg, fotograferade vi faktiskt inte våra verk. Detta är säkert något som förvånar er som följde vår förra, gemensamma blogg från italienska Siena. Mycket mer än så hände inte under kvällen, mer än att vi flyttade in i stugan på gården istället. Stugan är alltså Kevins och Linns förra hus, som nu står ledigt för gäster och kunder. Perfekt för oss med en lite bredare säng och ett eget kök att styra och ställa i. Godnatt!