Måndag, den nittonde april

Dagen första häst blev Ärtan, som idag fick sig en genomkörare inför tävlingen vi är anmälda till, på onsdag. Jag hoppade alltså lite för Kevin och det gick riktigt, riktigt bra måste jag säga. Det var inga gigantiska höjder, men en av oxrarna låg väl på 1.30 i alla fall, medan resten var lite lägre. Vi tränade på att Ärtan skulle hålla sig i en rund form hela vägen fram, hitta en avsprångspunkt intill hindret, landa i rätt galopp och sedan komma tillbaka så snabbt som möjligt efteråt. Det blev många språng och inte ett enda var riktigt dåligt, om jag får bedöma det själv. Självklart fanns det detaljer att slipa på och vissa linjer fick jag ta om många gånger, innan de godkändes av perfektionisten Kevin. Efter ridpasset fick jag omdömet att jag har bra öga och känsla, men behöver bli lite mer bestämd och konsekvent. Helt enkelt våga lite på mig själv och sedan rida efter min ursprungliga plan, utan att ge efter för hästens eventuella åsikter. Klokt, bra och nyttigt!

Näst ut blev Zara, som fortfarande är som en helt ny häst att rida. Blir underbarare för varje gång och det känns som att jag börjar hitta alla knappar på riktigt nu. Vi hoppade även några språng och då blev hon genast lite mer spänd, men det gick ändå helt okej. Otrolig förbättring, vilket ledde till att vi som avslutning hoppade en linje med räcke in, tre galoppsprång och oxer ut. Det var otänkbart för en vecka sedan! Galet.

Eftersom de första två hästarna fick ganska rejäla pass fick det räcka för min förmiddag. Under lunchpausen fick Ärtan nya skor, så att hon skulle vara fin med nypedikyrerade fossingar inför tävlingen. Så blev det dock inte. Eftersom jag var uppe och åt, istället för att övervaka händelseförloppet, slutade det hela med att hon hade alldeles(!) för korta hovar och under eftermiddagen knappt kunde stödja på frambenen. Hon var jättehalt. Kul. Förhoppningsvis har han bara kommit lite för nära kötthoven, så att min lilla prinsessa blev lite öm i de känsliga små hovsingarna. Är det något värre än så... då... morr.

Under eftermiddagen kom även två tjejer och utförde akupunktur (som inte fick kallas för det, men ingen visste skillnaden. Nålar som nålar?) på några av hästarna. Detta gjorde att eftermiddagens schema ändrades om lite. Jag red BonBon först och sedan påbörjade jag ridskolehästens pass. Det fick dock avbrytas efter en liten stund, då Linn ringde och sa att lastbilen var på väg för att tranportera honom till sitt nya hem, Sverige. Det fick bli en snabbdusch och schamponering, innan det stora fordonet rullade in på gården. Med sig tog den även en 4-åring som Loppan även köpt och Nintender, som skulle med till Sjöbo.

Kvar var bara de akupunkterade hästarna som skulle longeras i skritt och trav. De fick inte galoppera alls på ett par-tre dagar, vilket medförde att det första de gjorde när de sattes på lina var att ge sig iväg i full galopp. För att riktigt se till att inte följa doktorns råd över huvud taget, klämde de även in några bocksprång. Suck. Positivt med dagens behandling var i alla fall att de upptäckte att Zara var öm i Hamstrings (muskler, baksida lår för oss sett) , vilket mycket väl kan förklara varför hon har så svårt för att hålla sig i balans. Hoppas, hoppas, att det är boven i dramat och att behandlingen hjälpte!

Till kvällen gjorde jag parisare till mig och Bonnie, vilket var gott men svårätet. Macka, sallad, biff och stekt ägg i ett litet torn är inte helt lätt att balansera. Särskilt inte hela vägen in i munnen.. In kom det i alla fall till slut och nu är jag mätt, glad och god. Godnatt!