Söndag, den elfte april

Bonnie hade idag sin lediga dag, så det var bara jag och Laura som var ridandes. Det blev sex hästar för mig att ta hand om och jag blev väldigt trött. Det är särskilt ridskolehästen som tar musten ur mig. Han är så grymt stark! Får väl alldeles för mycket kraftfoder nu, vilket han säkert aldrig fått tidigare, bara för att bygga på sig lite. På Linns inrådan provade jag idag ett tredelat bett, istället för de vanliga tvådelade. Det var ingen större skillnad, utan mina händer var lika mörbultade efter ett pass som tidigare. Får kanske gå in på det lite tyngre artilleriet imorgon. Bättre med ett skarpare bett, om man då kan få ha en mjuk hand.

Zara gick lika dåligt idag. Jag red henne dock i över en timme och efter mycket galopp, så började hon till slut lugna ner sig i traven i alla fall. Den hästen har också lite väl mycket energi.. Ibland undrar man var det kommer ifrån.

Någon annan som har energi så att det räcker och blir över är min Ärta. Hon var om möjligt ännu argare på mig idag, men jag gav mig inte. Till slut var bakbenen på plats under kroppen och tänk så bra det blir då. Ärtan själv var inte helnöjd kanske, där hon gick med svetten blänkande, men det är nyttigt! Det tycker hon säkert också, innerst inne... hrm...

Till kvällen åkte jag och Milena in till Arnhem och hämtade upp Bonnie vid tågstationen. Jag var även med och lämnade henne där igår, så nu hittar jag nog alldeles själv. Arnhem är trafikljusens stad. Det behöver inte vara mycket mer än 10 meter mellan de olika. Otroligt irriterande, särskilt med tanke på att alla är röda när man kommer fram. Resan tar alltså nästan 10 min längre tid än nödvändigt på grund av detta, något som stör en otålig själ. Det gick i alla fall bra och vi kom fram till slut. Bonnie hade spenderat sin lediga dag hemma, ca en timme bort med tåg, och varit ute och dansat till halv sex på morgonen. I sådana lägen är det tacksamt att vara ledig dagen efter. Sömn är fint, godnatt.