Tisdag, den tjugosjunde april

Började dagen med ett pass med Ärtan. Hon har börjat bli väldigt samlad nu faktiskt och efter en stunds jobbande var hon helt genomsvett. Något som vi har problem med är dock galoppombytena, som inte riktigt vill sig. Antingen blir det korsgalopp (alltså högergalopp med frambenen och vänster med bak, eller tvärtom) eller så ignorerar hon totalt mina hjälper, tills vi tvingas svänga och hon faller in i korsgalopp ändå. Frustrerande, men vi fortsätter kämpa!

Nummer två blev Cardento, som jag hoppade lite med Kevins hjälp. Han hoppar riktigt bra, den lille hästen, men det är lite svårt att hitta en bra distans för mig. Han har dålig egen bjudning och är för ung och svag för att samla ihop. Detta gör att han gärna kommer med stora steg och får då en avsprångspunkt långt ifrån hindret, vilket leder till längdhopp. I slutet gick det dock bättre, när jag började få honom aningens mer ihop utan att han saktade av. Tredje ut för dagen var Zara, som gick lite halvtaskigt i början med tog sig mot slutet. Även hon fick hoppa lite och efter några hysteriska språng slog hon till med ett riktigt kanonhopp! Den lilla detaljen att den enda gången jag kan få henne tillräckligt lugn och aktiv med ryggen är när hon skiter samtidigt, kan vi väl ta lite inom parentes...

Efter lunch tog jag tag i projektet BonBon igen. Det gick något bättre än igår, men hon är fortfarande inte rolig. Ibland funderar jag allvarligt på om det är något fel i huvudet på henne.. Det skulle verkligen inte förvåna mig. Resten av eftermiddagen flöt på lugnt och fridfullt och ägnades till största del åt lädervård.

Fridfullt var det i alla fall ända till kvällsfodringen då jag och Bonnie höll på att få ett mindre utbrott på Janneke. Upstairs får nämligen något slags fodertillskott, som inte ska ges i anslutning till varje mål. Kruxet är att hästen inte får äta fem minuter innan/efter medlet ges, eftersom det då inte tas upp lika bra. Tillbaka till problemet med Janneke. Hon hade precis borstat och gjort i ordning Upstairs efter Kevins ridpass och skulle precis släppa in honom i boxen, där mat var inlagd. Bonnie säger då till henne att vänta, ge medicinen och ställa hästen i spolspiltan i fem minuter innan han får tillgång till sin mat. Bara för att säga emot tycker då Janneke att det är en betydligt bättre idé att han får äta först och att vi sedan väntar, ger medlet och väntar ytterligare. Denna idiotiska plan innebar att vi först fick vänta en kvart på att hästkräket skulle äta upp sin mat, sedan binda upp honom i boxen, för att han inte skulle nå höet (ni kan tänka er hur mycket han uppskattade denna behandling...). Vänta några minuter, ge medicinen och sedan vänta en stund till, innan vi kunde släppa honom lös. Sammanlagt tog det alltså en halvtimme, där vi fick gå runt och vänta, istället för fem minuter som min och Bonnies plan hade gått på. Som en liten detalj kan jag också meddela att Janneke åkte hem, så hon drabbades inte ens själv. Ibland undrar man... Suck.