Fredag, den tjugosjätte mars

Jag kan börja med att be om ursäkt till mina kära läsare, som är (bortskämt) vana vid minst ett inlägg per dag. Just denna gång kunde jag faktiskt inte hjälpa detta. Jag satt isolerad i en byggnad långt, långt borta (knappt 100 meter), utan trådlöst internet. Mer om detta senare...

Det blev en lugn dag, eftersom Kevin var iväg med fyra hästar. De flesta fick gå ut i skrittmaskinen redan på morgonen, utom de som skulle ridas först, medan vi mockade, strödde och fixade. Jag fick tre hästar tilldelade, Rodrigo red fem som vanligt och Lior (han hette inte Leo, men det låter likadant...) red två. Jag började med Ärt, som inte ville vara med alls. Hon var totalt ofokuserad och ointresserad av vad jag hade att säga. Vi bråkade en stund, sen gav jag upp och konstaterade att det nog satt lite träningsvärk i musklerna. Det blev en lång stund i skritten istället för lilla pållen, så tar vi upp fighten imorgon.

Zara var än en gång redo för ett påfrestande pass. Hon var dock betydligt lugnare idag och gick kanon från början. Lugn och avslappnad i låg form och jag kunde till och med lätta handen i galoppen, utan att hon flög iväg som en skållad get. Tom kom och hjälpte mig att hoppa ett litet minihinder. När jag säger minihinder i det här fallet, menar jag verkligen mini... Det var ett kryss, där bommens högsta del låg på 50 cm vid hinderstödet. Detta hindrade dock inte Zara från att hetsa upp sig, springa fort, fort och kasta sig över. Efter ungefär trettionde gången var hon lugn och hoppade riktigt bra några gånger och vi var relativt nöjda. Som extra avslutning blev det en runda uppför klätterbacken. Det är en brant sådan. Fruktansvärt brant. Den går nästan rätt upp och är olidligt lång. Puh, sa Zara, men kämpade på duktigt. Nu blir det en klättring om dagen och träning på småhinder ideligen i fortsättningen.

Det skedde också ett litet drama på förmiddagen. Ett av de dräktiga stona började bete sig konstigt, ligga ner och må allmänt dåligt. Vi tog ut veterinär och efter undersökning visade det sig att fölet låg på fel håll, vilket måste gjort otroligt ont. Med racerfart in till klinik, där hon öppnades och fölet lades till rätta. Nu är det bara att hålla tummarna för att det går bra med både mamma och bebis.

Det blev en tidig lunch, eftersom de var så få hästar hemma och allt blev färdigt fort. Efter den skulle jag rida Viceroy, men riktigt så enkelt blev det inte. När vi kom ut till stallet igen hade två män kommit. De letade efter Tom och ville kolla på Viceroy. Jag antar att de var från hingststationen eller något liknande. Tom kom tillbaka från kliniken efter en stund och jag blev uppslängd på Viceroy för att visa honom under ryttare. Detta varade kanske en kvart, vilket betydde att jag i stort sett hann rida fram honom, så jag vet inte om det var så revolutionerande att titta på. Av med mig och fortsatta förberedelser. Senare på eftermiddagen skulle Viceroy nämligen få ett uppdrag till, att lämna lite sperma.

Det är en liten process kan jag meddela, särskilt såhär i början av säsongen. Viceroy har tydligen en tendens att för varje år glömma vad det är som förväntas av honom och hur han egentligen ska göra. En stor bock ställs fram, som ska föreställa en hästkropp. Denna ska han då bestiga och sedan samlar en medhjälpare upp den värdefulla vätskan med hjälp av något som snarast ser ut som ett spejsat rymdvapen. För att få igång det hela används ett sto som lockbete. Först togs Zara in och det är imponerande att se hur hingsten blåser upp sig direkt. Tydligen var det inte tillräckligt bra i alla fall, utan det krävdes en annan märr. Vi tog in Voltaire istället, som är fux. Viceroy tänder tydligen mest på rödhåriga damer...

Efter detta lilla spektakel fanns det inte mycket mer att göra, än att vänta på att tiden skulle gå mot fodringsdags. Direkt efter avslutat arbete lånade jag och Milena bilen och körde mot Lidl. Det blev storshopping! När jag pratade med Kitty om att pengarna inte hade räckt till förra gången, fick jag nämligen lite extra att köpa godis eller liknande för. Detta la vi till i potten idag, men lyckades ändå gå över lite. Det sista delade vi på och vi behöver inte gå hungriga den här veckan i alla fall. Skönt!

Hem, snabbdusch, klädbyte och lite mat i magen. Därefter gav jag mig iväg på uppdrag för kvällen. Linns kompis hade fått biljetter till en stor show och undrade om hon ville följa med. Eftersom Kevin inte var hemma och även Kitty var bortrest hade hon först tackat nej, men blev ändå sugen och frågade mig om jag kunde tänka mig att sitta barnvakt. Lilly, deras dotter som är i 1,5-2-årsåldern någonstans, skulle sova och "jobbet" innefattade egentligen bara att sitta i deras hus och kolla på tv. Jag tackade självklart ja och fick även sova över i deras gästrum, så jag skulle slippa stanna uppe. Det var inget betungande arbete, eftersom barnet sov tyst hela natten och jag satt nere och smaskade en massa chips. Eller ja, en massa och en massa... För mig var det mycket och efter en fjärdedels påse hade jag jätteont i magen. Jag är inte van vid skräpmat och det känns när jag då och då får för mig att smaka lite.

Det visades en hel del amerikanska tv-serier som jag kunde titta på, men det är så svårt att inte kolla på texten. Så oerhört störande med text på ett språk man inte begriper! Det var lite lätt sövande i alla fall och det blev en relativt tidig nattning, efter att ha kollat till den djupt sovande Lilly. Såhär lätt borde alla barnvakter ha det!