Lördag, den tjugosjunde mars

Dagens hästar att rida blev desamma som gårdagens. Jag började med Zara som fick hoppa lite småhinder och sedan ge sig upp i backen för att klättra. Fick höra av Lior att här, precis i närheten, finns Hollands högsta höjd. Den är hela 40 meter över havet. Wooooooow, sa jag lite lätt ironiskt, och fick en tillsägelse att inte skratta åt deras stolthet. Det märks att dessa backar är något alldeles extra, för cyklister vallfärdar hit för terrängkörning. Vart man än tittar finns det cyklister, särskilt när solen tittar fram.

En annan spännande skillnad mot Sverige är användandet av hjälm. Här har i stort sett alla cyklister hjälm, men nästan inga ryttare. Kan väl bero på att det är mycket tävlingscyklister och mountainbikeåkare här, men ändå! Hittills har jag nog sett två ryttare använda hjälm, förutom jag själv. Kevin använder den ibland, eftersom han har lovat Linn att ha den när han hoppar. Så fort hon inte är i närheten, brukar den dock åka av. Har även sett ett barn iklädd hjälm på en Haflingerponny gå förbi på vägen, men det är nog också allt. Slarvandet gäller alltså inte bara rutinerade tävlingsryttare, som så ofta hemma, utan även hobbyryttare som rider i skog och mark. Underligt. Själv tycker jag lite för bra om mitt liv, för att vilja offra det än.

Red även Ärtan innan lunch. Hoppade lite småhinder, tränade vidare på att stärka upp bakdelen och få henne att lugnt vänta på hindret. Det går framåt för varje gång och hon var riktigt duktig! Kul när man ser snabba resultat, jag har ju inte varit här i mer än tre veckor. Bådar gott för vidare vistelse och träning.

Lunchtid, som alltid är lite roligare dagen efter man har varit och handlat. Kylen är fullproppad med varor och det är bara att välja och vraka. Härligt! Efter påfyllda energireserver gav jag mig ut till stallet igen. Ett pass med Viceroy stod på programmet. Oj, så härlig han är! När man hittar rätt knappar är han som en dröm. Han är även en bra läromästare, eftersom han är så mjuk och rörlig i sidorna. Jag måste ha koll på alla delar, både hans och mina, för att hålla honom där jag vill. Släpper jag ytterhjälperna (yttertygel(hand)/ytterskänkel(ben)) en sekund försvinner han iväg med bog eller bakdel, men håller man honom inom ramen behöver man inte mer än tänka hjälperna. Underbart!

Efter ridning och nedvarvning i skrittmaskinen var det dags att göra i ordning Viceroys mugg (hudinfektion i karleden(baksidan av benen, precis ovanför hoven)). Detta innefattar bland annat att man måste smörja på en gulaktig salva, som luktar fisk. Jättemycket fisk. Vilket senare leder till att mina fingrar luktar jättemycket fisk. Sådär fräscht.

På grund av de få hästarna och förhållandevis ganska många arbetande hade vi väldigt lite att göra på eftermiddagen. Jag tog därför tag i projektet att smörja vardagstränsen, alldeles frivilligt. Inget jätteroligt arbete, men bättre än att bara stå och glo. Jag blir lätt lite rastlös om jag inte har något att göra. Hann även med en sadel, innan det blev dags för kvällsfodring och så småningom hemgång.

Väl uppe i lägenheten väntade middagen serverad, härligt. Lior hade varit nere och pratat med Tom och Kitty, och med sig upp fick han en katalog från Divoza.com. Divoza visade sig vara en gigantiskt stor hästaffär, som ligger bara några minuter härifrån. De har alla de bästa märkena, men även budgetalternativ. Katalogen såg ljuvlig ut och jag ska nog försöka ta mig dit i nästa vecka. Får väl se om någon kan visa mig vägen...