Måndag, den åttonde mars

Ännu en dag till ända. Jag kan meddela att nu börjar det kännas lite i kroppen. De flesta muskler värker mer eller mindre och min stallgångs-sopar-muskel är i ständig kramp. Jag har även svårt att sitta på grund av blåmärken i ändan. Ett riktigt hästjobb var det, ja! Men det är fint.

Idag började jag känna att jag kan hjälpa till lite mer än tidigare, vilket är skönt. Jag som hatar att stå bredvid och bara titta på. Även idag blev jag tilldelad två hästar. Unico, den fine från igår och en ny, Sjors. Sjors var av betydligt grövre modell med mycket power i varje steg. Trevlig att rida och inte tung, men krävde riding med både ben och säte. "Rövva i sadeln!", som Loppan brukade säga under ponnytiden. Jag försökte mig på att rida alla tre hästarna på förmiddagen, eftersom jag hade tiden på min sida. Orken fanns dock inte till hands längre och jag kände att jag hade behövt både näring- och vätskepåfyllning innan passet. Så blev det inte och resultatet blev ungefär detsamma. Det blev inte, helt enkelt och där lämnar vi det.

Över till en annan nyhet, nämligen Ärtans skrittmaskinsskräck som har gjort framsteg. Typ... Idag ställdes hon inför ett dilemma. Maskinen rörde sig, vilket inte är okej, men där i gick endast en häst. Det var inte heller vilken häst som helst utan Ärtans nya kärlek, hingsten Viceroy. Han verkade inte tycka att hon såg helt fel ut heller (inte så konstigt, eftersom hon är världens finaste), utan stod och ropade efter henne. Vad göra liten Ärta nu? Man kunde nästan se hur kugghjulen började snurra inne i den valnötsstora hjärnan. Beslutsångest! Resultatet blev att vi tog oss förbi den, men inte så mycket mer. Nog med framsteg för idag, resten lämnar vi till morgondagen.

Eftermiddagen bestod mest av täckesbyten, in- och utsläpp ur skrittmaskinen, fodringar och sopande. Min sopararm lär inte vara bättre till imorgon. Kvällens middag stod serverad när vi kom in vid klockan sex. Friterad kyckling med potatis och rötbetsröra. Inte helt fel.