Söndag, den tjugoåttonde mars

Samma schema, samma hästar. Började med Ärtan, som fick ett lugnt pass. Först lite ridning på utebanan och sedan en halvtimmes skritt på vägen. Vi mötte både cyklister och bilar, men det var inga problem. Hon var dock tvungen att fåna sig lite och tycka att en parkerad bil vid sidan av vägen var hästätande. Den gick absolut inte att gå förbi normalt, istället skuttade vi förbi den på sidan. Stabilt intryck. Skönt att vi slapp de tyngre fordonen i alla fall. Det är väldigt få sådana ute på söndagar, som tur är.

Zara stod på tur. Hon fick ett hoppass och var riktigt, riktigt duktig. I slutet kunde vi hoppa ett hinder på ca 0.90 m, hon var blixtsnabb upp med frambenen och lugn både före och efter hindret. Jättekul! Tom verkade nöjd med henne, även han. För att fira blev det två rundor upp för klätterbacken, vilket var oerhört jobbigt enligt Zara. Det är även ganska ansträngande för mig, särskilt som jag har börjat känna av mitt dåliga knä nu igen. Lyckades för många år sedan (2002 kanske?) gå omkull med ponnyn i ett hinder, fick hela hästen över mitt ben som för tillfället låg på en träbom. Inte skönt, och resulterade i ett uttänjt yttre ledband i knäet. En skada som aldrig kommer läka, men som jag inte ska ha för stora problem med så länge jag håller musklerna runt om vältränade och inte överanstränger mig. Det där med att rida är i allmänhet en dålig idé om man vill behålla sina knän.

Lunchtiden delade jag med Jannike, som satt och tittade i Divoza-katalogen. Jag berättade att jag var tvungen att åka dit eftersom jag behöver ett nytt täcke till Ärtan.
Jannike - Oooh, I like this one! (pekar på ett snudd på självlysande ljusblått täcke)
Celie - Uh, that was... blue.
Jannike - Haha! Yes, I love flashy colours.
Celie - Okey, I like black...
Jannike - hahahahahahahaa.
En liten konversation som visar ungefär hur lika vi är. Min smak när det gäller färg består i stort sett av svart, vitt och grått. Vill jag vara lite wild and crazy kan jag även tänka mig lite brunt.

Viceroy hade fått ännu ett uppdrag inom betäckningssektorn, men det gav tydligen inget resultat denna gång. Han kändes dock lite trött efteråt, när jag red. Det fick bli ett lite kortare pass med lägre intensitet. Fin var han fortfarande och jag njöt. Ridningen kan till och med väga upp mot den fiskluktande salvan som jag än en gång tvingades få på mina fingrar. Usch.

Det blev ännu en lugn eftermiddag och kvällen blev en trött sådan, med tanke på tidsomställningen. Den förgylldes dock med middag och fredagens avsnitt av Så ska det låta. Jag känner mig nästan lite på pensionärsnivå, när jag spenderar kvällarna med te och familjeprogram på svensk tv. Må så vara, jag är oftast för trött för att göra något mer ansträngande och svtplay (och de andra kanalernas liknande webbsidor) är en mycket trevlig uppfinning. Godnatt, nu ska jag sova gott.