Torsdag, den artonde mars

Idag var Rodrigos lediga dag, så hästschemat såg lite annorlunda ut än vanligt. Inledningsvis var det samma välkända Zara som jag fick rida. Började med att longera henne lite, så att hon skulle bli av med lite spring i benen, och red sedan en stund. När hon väl lugnar ner sig och slutar stirra runt och se spöken, så är det en himla fin och mysig häst. Synd att det är så mycket som snurrar i huvudet bara... Efter henne fick jag rida Nintender, en väldigt fin fyraåring som tydligen hoppar som en gud. Ska vara en ny Talina (en unghäst som Loppans son Patrik red och som nu går höga klasser), enligt Tom. Lite barnslig häst, inte så konstigt med tanke på att han är så ung, men ändå väldigt trevlig och känslig. Har dock en vargtand, som gör att han ogärna vill ta stöd på tygeln. Detta ska åtgärdas så snart som möjligt, vad jag har förstått.

Efter några pistagenötter hade jag energi nog att ta mig an Placido, ett sto som jag bara ridit en gång innan. Även hon är stirrig och har mycket i huvudet, men till skillnad från Zara är hon inte stark, utan bara spänd och tittig. Till slut så slappnade även hon av och gick fint. Jag har märkt att det är något jag har haft nytta av efter allt jobb med Ärtan, att få hästar att lugna ner sig och slappna av. Det har särskilt hjälpt mig med Zara. När jag börjar ett pass tar jag det lugnt, skrittar tills hon börjar lugna sig och travar sedan några steg och saktar av igen. Fortsätter att gå mellan skritt och trav lugnt och fint, ända tills hon är avslappnad och accepterar att jag bestämmer tempo, rytm och gångart. Först då börjar jag lägga på ben och jobba henne lite försiktigt och när hon kan hantera det, kan jag fatta galopp. Med den hästen är det här utmaningen kommer. Hon är nämligen så känslig för skänkeln att man inte hinna ge galoppkommandot färdigt, innan hon rusar iväg, ofta i korsgalopp. Då är det bara att börja om från ruta ett och fortsätta så tills hon är avslappnad även i galoppen och fattningarna, vilket jag faktiskt har lyckats med de senaste ridpassen. Lite stolt är jag allt.

Välförtjänt lunch och sen ett pass med Ärtan. På grund av den tappade skon kunde vi inte hoppa, vilket annars var tänkt. Istället jobbade jag lite på åttvolten med hjälp av Kevin. Tack vare gårdagens övning gick hon bra betydligt fortare och Kevin verkade relativt nöjd med henne, även om det är mycket kvar att jobba med.

På eftermiddagen fick jag lov att sluta en timme tidigare för att ge mig av mot Lidl tillsammans med Milena, polskan. Vårt kylskåp var en total öken. Vi hade en halv limpa bröd och några skivor skinka, det var allt. Sedan var det tomt! De två senaste dagarna hade vi inte haft något annat än vatten att dricka och till och med det sista smöret tog slut, så man kunde inte ens äta en vettig macka. Lite kris! Jag fick låna Linns BMW, fick 5o euro och sen gav vi oss iväg. Tyvärr räckte pengarna inte riktigt... Slutligen hamnade vi strax över 65 och jag fick lägga ut lite pengar. Det är svårt att hålla en budget på 50 euro/vecka för tre personer där två av dem jobbar 9 timmar om dagen med fysiskt krävande arbete. Det går åt en del mat och dryck. Nu äter även Jannike lite av "vår" mat till lunchen (och diskade förövrigt inte efter sig...) och då känns det ännu svårare att få ihop det. Utan att äta orkar man verkligen inte med ett jobb som detta. Ska prata med dem om det. Diskutera lite och se om vi kan komma fram till något. I ärlighetens namn är det inte heller jag som gör av med så mycket, utan de andra två. Vi har lite olika syn på livsnödvändiga varor och produkter kan man säga. Jag prioriterar mjölk, juice, ägg, bröd, ost, frukt och kött. De andra har väldigt mycket olika pålägg, müslibar med choklad, oboypulver, ogräddade baguetter istället för vanligt bröd mm. Visst det är säkert gott och baguetterna är jag ett stort fan av, men det känns ju inte helt nödvändigt. Jag kunde även skippa de färdigpanerade schnitzlarna och nuggetsen, för att istället laga mat från grunden. Men jag vågar inte klaga än, jag avvaktar, Milena är ju trots allt gullig och lagar mat till mig de flesta kvällarna i veckan.

Den här kvällen lagade jag dock egen middag, vilket var lite befriande på något sätt. Till förfogande fanns färdiga frysta hamburgare (sådär insprirerande), men tillsammans med råris, sweet chillisås, skivad tomat och en nygräddad minibaguett kändes det som min egna lilla lyxmåltid. Efter maten blev det grönt citronte med honung i. Gott och skönt för halsen. Nu inväntas den heliga vilodagen.