Fredag, den tolfte mars

Min första lediga dag! Efter en veckas arbete började mina krämpor säga ifrån ordentligt, så det var en välbehövlig paus. Stannade uppe lite längre kvällen innan, eftersom jag ändå skulle få sova ut, men vad händer? Jo, jag vaknar väl likt förbaskat klockan åtta på morgonen! Inte helt okej. Efter att ha skällt lite på mig själv (inombords. Jag har inte blivit så ensam att jag börjar prata högt med mig själv, än...) la jag mig tillrätta igen och låg tjurskalligt kvar en halvtimme till. Längre än så stod jag inte ut. Det är galet vad ont man kan få i kroppen av att ligga stilla i en säng, när man inte vill vara där. Å andra sidan, samma säng kan vara underbart skön när man är riktigt trött. Ett mysterium, dessa sängar...

Efter frukost blev det en massa prat med pojkvännen och lite bokläsning. En lugn och skön förmiddag, med andra ord. Efter en macka till lunch åkte jag tillsammans med Milena (jag har nu efter en vecka lärt mig vad polskan heter, erkänn att ni är lite imponerade och stolta) för att shoppa lite till vårt tomma kylskåp. Det gick bättre än förra gången och jag fick med mig nästan allt jag behövde och ville ha. Väl hemma igen blev det lite städning av rummet. Mängden damm där inne... herregud. Det blev kanske inte skinande rent precis, men mindre smutsigt för tillfället i alla fall.

Ärtan fick en vilodag och gick i hage större delen av dagen. Nu när unghingstarna gick mittemot gick det tydligen för sig, då klagade hon inte det minsta. Innan kvällsmaten serverades kom hon in som det lilla lermonster hon är. Jag fick däremot vänta på min mat... Polackerna skulle nämligen få finfrämmat i form av polska vänner, vilket betydde att maten var tvungen att vänta tills de hade anlänt. Detta dröjde till niotiden och jag ångrade genast valet av lunch. Som tur var hade jag köpt lite pistagenötter, som jag kunde knapra på under tiden.

Mer spännande än så var inte min lediga dag. Mer än att jag för första gången här klädde mig i normala kläder, kletade på lite smink och gick utanför dörren med nytvättat, fräscht hår. Detta innebar att Tom, pappan i familjen, erkände att han först inte kände igen mig. Vet inte riktigt på vilket sätt jag ska tolka det.... hm....