Onsdag, den sjuttonde mars

Har haft en riktigt bra dag på jobbet. Vid klockan sju åkte Kevin iväg med tre hästar och den nya tjejen, Jannike. Jag glömde kanske nämna det förut, men hon har ett namn. Faktiskt. Det var tävlingsdags för Sjors, Tommy och Viceroy. Nationell tävling där alla skulle hoppa två 1.35-klasser var. Vi andra stannade här, slapp gå upp i gryningen och höll ställningarna på gården under dagen.

Jag började rida min underbare Unico, som jag är helt kär i. Ärtan (och Oscar?) har konkurrens! När han var så avslappnad och lösgjord att jag satt och höll i spännet på tyglarna och inte kunde ge handen mer, tyckte jag att det räckte för dagen. Häst nummer två blev Sjimmie som var betydligt mer arbetsvillig än dagen innan. Han gick faktiskt riktigt bra. Behöver sätta lite mer tryck i honom, men vågar inte pressa på mer än jag orkar hålla emot. Det kommer nog så småningom. Framsteg i alla fall. Strax innan lunch fick Ärtan sig en omgång. Vet inte om det berodde på att jag var på bra humör efter den lyckade förmiddagen, eller bara allmänt flyt, men även hon gick bra. Jobbade lite på en åttvolt med ett litet hinder i mitten, för att träna på att få henne upp i luften och försöka förhindra hennes tendens att få damp och springa iväg. Gick riktigt bra, till slut. Tråkigt nog avslutades passet med att hon tappade en sko. Dagen efter att hovslagaren hade gått på semester, självklart. Blir man trött?

Lunchtid och efter det en sväng med Zara. Även hon gick bra och jag njöt. Finns det något som gör en gladare än när hästar går riktigt, riktigt bra? När en träning bara flyter på och allt blir som man tänkt sig? Tror knappt det... Fick ännu ett uppdrag i att longera Upstairs, Kevins 1.60-hoppare. Han var snäll, men lite lat och gjorde inte mer än man sa till om. Jag tröttnade ganska snabbt och det fick bli ett kortpass. Lite motion i alla fall.

Precis när vi var klara med allt för dagen, en halvtimme före tidsschemat, kom Kevin hem. En hel lastbil full med hästar och prylar att ta hand om. Suck, jag som trodde att jag skulle få gå lite tidigare. Så blev det inte, utan istället blev vi en halvtimme senare än vanligt. Kevin kom hem med flera placeringar och riktigt bra rundor. Tydligen hade det varit svårt, men hästarna hade skött sig utmärkt. Innan jag skulle gå för dagen berättade han även en liten rolig anekdot, som förgyllde min kväll. Jannike hade stått och hållit i Tommy, en av stallets snällaste och lugnaste hästar, när en annan häst hade kommit springande av någon anledning. Tommy hade hoppat åt sidan och Jannike hade helt enkelt vält, in under honom. Till detta visade Kevin en mycket underhållande imitation. Hans kommentar var sedan "Ja, hon har kanske inte den smidigaste kroppen precis, hehehehehee.." och gick sedan småfnissandes hemåt. Komik i vardagen.