Eftersom både Kevin och hästarna behövde en vilodag, blev schemat detsamma även idag. Jag började med Zara, för att sedan ta mig an Ärtan och efter lunch Viceroy. Alla tre fick varsitt medelintensivt pass. Inte väldigt spännande, men de gick rätt bra i alla fall. Desto mer spännande var det på morgonen. Utan min vetskap (och innan jag hunnit ut i stallet) släpptes Ärtan ut i skrittmaskinen, som då blev full med sex hästar. Detta har vi inte provat förut, men det gick förhållandevis bra. Till en början i alla fall. När vi kollade ut efter en stund hade hon nämligen sprungit genom ribborna och in till Sjors. Inte en helt lyckad idé... Som tur var, var det nog ändå rätt häst att hoppa in till. Han gick snett framför och såg uttråkad ut, medan Ärtan skuttade efter, nosade och pep med öron som nästan gick ihop för de var så spetsade. Suck. Just nu är min kära dam en riktig kärring, som tänder på allt och alla totalt oberoende av kön. Så fort hon ser en annan häst börjar hon mullra, skriker så fort de kommer nära och viftar med frambenen. Väldigt tröttsamt...
På kvällen var det min tur att sköta matlagningen. Jag blev tillfrågad om jag ville laga något typiskt svenskt och mitt bidrag blev då självklart köttbullar. Mamma skickade ner recept, inga mammascan/ikeaköttbullar här inte, och jag började rulla. En massa pyssel, fix och stök senare var de färdiga. Det tog ungefär en timme, halva köket var fullt med disk och jag hade spillt köttbullespad över hela spisen, men lyckat blev det! Såsen smakade himmelskt, trots avsaknad av kryddpeppar, och köttbullarna blev riktigt goda om än inte helt runda. Potatisen glömdes bort en liten stund, men det löstes snabbt och lätt genom att göra potatismos av de lätt överkokta små liven (himla praktiskt, mycket enklare att mosa. Särskilt med tanke på att jag endast hade en idiotisk gaffel som vapen).
Där står jag alltså. Med tre tallrikar uppställda med ett berg potatismos och 10 köttbullar var, indränkt i gräddsås. Jag tar med mig två tallrikar och går, stolt som en tupp, mot polackernas rum. Jag knackar på, får inget svar. Jag bankar lite diskret, inget svar. Jag ropar, ingen hemma. Neeeheee... Vad göra nu? Det var bara att gå tillbaka med de rykande heta tallrikarna till köket, ta min egen och sätta mig och äta. Tydligen hade de tagit bilen och kört iväg för att handla hårfärgningsmedel till Milena, trots att de visste att middagen skulle vara färdig inom några minuter. Måste erkänna att jag blev lite lätt ledsen i ögat, när jag såg deras mat stå där övergiven, med hinna på såsen.
En och en halv timme senare kom de tillbaka. Jag var färdigäten, hade hunnit diska och städa i köket. Min goda middag blev microvärmd, men tydligen uppskattad ändå. Fick även reda på att köttbullar är vanligt även i Polen, men att deras köttfärs är röd även efter tillagning. Skumt. Slänger upp en bild på mitt mästerverk också. Jag är faktiskt lite stolt över att jag fick dem att smaka nästan precis som mammas. Alltid spännande första gången!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar