Lördag, den tjugonde mars

Väckarklockan ringde vid 07.15, men som vanligt var jag redan halvvaken ändå. Har nog inte sovit en hel natt sedan jag kom hit. Alltid är det något... För det mesta stelhet och ont i kroppen kombinerat med en relativt hård säng, som gör att armar och ben domnar bort. Menmen, sånt är livet, på att igen!

Lucas hade glömt att meddela mig att hans lediga dag inträffade precis efter min, vilket innebar att det var mitt jobb att gå ut och fodra en halvtimme innan normal arbetstid börjar. Kände mig lite dum, men det var ju trots allt inte mitt fel att de fick lite senare en dag. Det dör de inte av heller, förresten. Efter kafferasten började jag med Sjors, som förra gången var en mardröm. Jag var sådär sugen på att ta tag i det problemet, men det visade sig att jag hade inte behövt oroa mig så mycket. Idag stämde allt betydligt bättre och han gick förvånansvärt bra! Positiv överraskning på morgonkvisten.

Vidare till Zara, som blivit riden av Rodrigo under min frånvaro. Om det spelade in eller om det bara hade slagit slint i huvudet vet jag inte, men vi hade tagit ett rejält steg tillbaka igen. Vädret var regnigt och varm (17 grader på dagen) och det kändes ungefär som ett våtvarmt omslag. Man blev svettig och äcklig bara av att finnas till. Därför fick vi vara inomhus, två hästar med ryttare och så jag med en hysterisk Zara. Hon är alltid mycket mer stressad inomhus och med andra hästar omkring sig. Inget bra koncept. Till slutet började hon dock lugna sig, så vi försökte oss på ett litet skutt, men det var ingen mening att fullfölja det. Hon blev om möjligt ännu stirrigare än från början, så vi gav upp projektet snabbt. Hann även med min egen pålle, som gick bra. Hade vilat sig i form under den lediga dagen.

Lunch och sedan ett pass med Sjimmie. Gick hyfsat, men inte strålande. En häst som har en stark tendens att hänga sig i högertygeln, oavsett vilket varv man rider, och då är det alltid svårt att få till någon avslappnad ridning. Problemet kan självklart lösas genom att använda mer ben, men det är lättare sagt än gjort när man är en mycket liten människa. En mycket liten människa, som dessutom är väldigt trött i sina muskler för tillfället. Benen känns mer som spaghetti och måste övertalas innan minsta lilla ansträngning. Pepptalk till mina vader efterlyses.

När dagens ridning var avklarad fick jag tilldelat det tråkigaste jobbet någonsin när det gäller ridsport, smörjning. Det är pilligt, kladdigt, kletigt, bökigt och oinspirerande. Särskilt när det inte ens är sina egna grejer... Två sadlar, fem träns, tre förbyglar, tre magplattor och två uppsättningar benskydd skulle göras fina inför morgondagens tävling. Blä, säger jag bara. Och man blir smutsig också! All smuts som tas bort från lädret, hamnar istället på mig. Naglar, nagelband och fingrar blir svarta och det är omöjligt att få bort på flera dagar. Det känns som att sadeltvål och smutsig olja letar sig in under huden och bara ligger där och retas, där man inte kommer åt. Fy!

Eftersom Lucas och Milena hade sin "day off" och var i Arnheim, passade jag på att laga middag till mig själv. Det blev klassikern Spaghetti Carbonara. Snabbt, enkelt, billigt och kräver få råvaror. Fantastisk kombination! Jag märker hur ovan jag är vid att laga mat här, med vanlig spis. Hemma har vi induktionsspis - en underbar uppfinning för övrigt, rekommenderas varmt - och i Italien i höstas använde vi oss av gasspis vilket är snäppet efter, men ändå nästan lika bra. Problemet är inte bara att allt tar så mycket längre tid, vilket i och för sig är bra störande, men jag upptäckte ett nytt problem - eftervärmen. Jag hade kokat min pasta, knaperstekt mitt tärnade fläsk och skulle blanda till ett ägg och lite mjölk i kastrullen, innan jag vände ner pastan. Jag knäcker ägget, häller i lite mjölk och vispar runt. Sedan ställer jag ifrån mig kastrullen, medan jag ska hämta pastan som står i durkslaget. Var ställer jag den? Jo, på plattfan som fortfarande är skållhet... Vilket innebär att när jag vänder ner min pasta i grytan igen blir det, istället för en len blandning, spaghetti med en omelett på toppen....... yey. Det sägs att hungern är bästa kryddan och det är nog sant, för idag gick denna variant precis lika bra. Med lite svartpeppar och ost på toppen smakade det smaskens! Godnatt.