Måndag, den tjugoandre mars

Det blev en spännande dag. Rodrigo var ledig, så stalljobbet tog lite längre tid än vanligt. Efter kafferasten hade Kevin fortfarande inte kommit på benen, efter tävlingen igår, så jag bestämde mig för att börja rida min egen lilla Ärta. Tur det, visade det sig i efterhand. När Kevin väl visade sig kom det fram att han fortfarande var så pass trött efter gårdagen att han passade på att ta sig lediga dag idag, han också... Jaha, då var jag den enda ridande på gården idag. Detta resulterade i sju hästar att motionera för lilla mig. Jag blev trött bara jag tänkte på det, men det var ändå ingenting mot hur jag kände mig på kvällen sedan.

Tävlingen hade för övrigt gått bra. Viceroy hade haft ett nedslag i 1.35, men varit fin. Unico och Upstairs hade också haft varsitt ned i 1.40 har jag för mig och de startade även Grand Prix 1.50 senare. I den klassen var Upstairs felfri i grundomgången och snabbast i omhoppningen, ett litet pet på näst sista hindret puttade ner Kevin från vinsten och prissumman 4000 Euro, till en sjundeplats. Inte fy skam ändå! Unico hade varit jättefin, men fått ett eller ett par nedslag i grunden.

Jag började som sagt med Ärtan, som gick riktigt bra. Alltid kul att starta dagen med ett lyckat pass, då går resten så mycket lättare sen. Sedan tog jag tag i Sjors, som gick bra. Pigg och glad och var riktigt lyhörd på vad jag ville. Sjimmie blev näst ut. Han gick inte riktigt lika bra, men hyfsat. Inte fantastiskt, men långt ifrån katastrof ändå. Den sista jag hann med innan lunch var Voltaire, ett nytt fuxsto som Kevin ska rida lite högre klasser om det fungerar, annars ska hon gå till avel. En gigantisk, ganska stark häst, men som är välriden på marken. Jag red henne på gramman och då var hon riktigt trevlig. Flöt på i skänkelvikningar, öppnor och slutor. Kul!

Vid lunchen var jag redan så trött att jag höll på att somna vid matbordet. Fyra hästar är ungefär vad jag brukar klara av på en hel dag. Efter lunch gick jag ut hårt med att försöka rida Tommy. Tommy är en stor fux, som är ungefär lika smidig som ett ånglok. Hoppar kanonbra och är säkert bra för en stor, stark kille, men jag kände mig mest som ett litet barn på en gunghäst; man sitter där och sparkar "hoppla pållen, hoppla!" överförtjust och i spänd förväntan hoppas man på att något mer spännande än gunget fram och tillbaka ska inträffa, vilket det sällan gör. Enda skillnaden var att jag inte var ett dugg förväntansfull och definitivt inte överförtjust. Jag kände mig mest ignorerad och fånig. Efter en halvtimme var jag död och hoppades att mina ben skulle återuppstå tills det var dags för de två nästkommande hästarna.

De två sista jag skulle rida var Upstairs och Unico. Eftersom de hade utstått en lång tävlingsdag dagen innan, så skulle de bara ridas lite längs vägen och travas i låg form på asfalten längre bort, där det inte var så mycket bilar. Det kan låta simpelt, men det blev en äventyrlig historia. Upstairs skulle vara helt cool i trafiken, vilket han också var. Detta prövades snabbt genom att det första som hände var att vi mötte en stor grävskopa. Jag gick åt sidan och han viftade inte ens på örat. Skönt! Turen var relativt problemfri, ända till vi kom till den kritiska vändningen. Detta är alltid en spännande tidpunkt, då alla hästar blir mer eller mindre pigga när det bär av hemåt igen. Upstairs blev mer, kan vi säga. Vi galopperade på sidan, i skänkelvikning, halva vägen hemåt. När en bil hann ifatt oss bakifrån lyckades jag styra honom åt sidan och rätt in i ett träd, vilket faktiskt fick honom att stanna upp. Därefter skrittade vi mycket intensivt resten av hemfärden.

Unico var ett äventyr hela han. Kevin hade tidigare sagt att man kanske ska hålla lite koll på honom i trafiken, men så länge man går undan och ställer sig i vägkanten är det lugnt. Lugnt, in my ass... Det första som hände var att vi mötte en moped, det gick rätt bra och resulterade bara i några steppsteg åt sidan. Nästa utmaning blev något värre, en motorcykel. Jag gick ut bland träden bredvid vägen och lika snabbt var vi uppe igen, dansandes på vägen. Inte helt enligt min plan, kan jag tillägga. Strax efter mötte vi också en bil. Jag gick ner halvt i diket, Unico vänder och hoppar upp näst intill framför bilen. Självmordsbenägna idiot till häst. Jag valde nu att vända och avsluta det hela lite fortare än planerat. Bara samma väg hem igen. Det blev dock inte så bara, när vi helt plötsligt hade tre bilar precis bakom oss, varav den första var en stor skåpbil. Intressant, tänkte jag. Livsfarligt, tänkte Unico och flög iväg i full galopp. Eller så full blev den inte med tanke på att jag satt och höll tillbaka honom i både tyglar och gramman. Det blev mest studsande och halvbockande på stället. Idiotbilisterna hade tydligen väldigt bråttom också, för de kunde inte vänta de 10 meterna som var kvar tills vägen delade sig, utan kände sig tvungna att köra om den galna hästen som hoppade omkring som en groda mitt ute i vägen. Mot alla odds kom vi ändå hem helskinnade båda två och jag rider numera inte Kevins hästar ute i naturen, i alla fall inte själv.

Kan tillägga att denna lilla incident inte har påverkat Unicos favoritskap hos mig. Jag kan knappast anklaga honom, med tanke på att min egen lilla Ärta skulle reagera likadant i samma situation. Skillnaden är att henne kan man inte få stopp på... om man inte har ett krocksäkert träd i närheten vill säga. Utmaningen att rida ut henne spar jag lite, till en dag då jag känner mig redo för lite extra spänning i tillvaron. En dag utan trafik kan också underlätta... Eller aldrig. Det är vilket som!

Trött som ett vrak tog jag mig upp för trapporna till lägenheten. Maten stod serverad och det uppskattades väldigt. Hunger har i och för sig inte varit något större problem idag, då jag har ätit i stort sett hela dagen. En dag med sju ritter och lite stallarbete kräver sin kost. Ett urdrag ur min matdag kommer här:

Frukost: Två mackor med ost och skinka, en tallrik yoghurt med flingor och ett glas multivitamin juice.
Mellanmål 1: Kaffe med mjölk.
Mellanmål 2: En macka med skinka, två glas vatten.
Lunch: Tre mackor med ost och skinka, en parisare: en macka med stekt hamburgare och stekt ägg samt lite sweet chillisås, ett glas juice.
Mellanmål 3: En banan.
Middag: Spaghetti och köttfärssås, två mackor med ost, flera glas mjölk.
Kvällsmål: Grönt citronte med honung, två riskakor med smör och ost.

Nu är jag mätt och trött, hörs imorgon! Natt.