Onsdag, den tionde mars

Stor dag för mänskligheten. Jag har hittat knapparna på Sjimmie, ni vet hästen som höll på att driva mig till vansinne. Ett tag var jag beredd att ge upp, hoppa av, ge hästen till någon annan och bara gå därifrån. Tur att jag fortsatte kämpa! Jag tog fasta på tipset jag fått av Linn dagen innan, att man måste vara råtuff mot honom i början så att han vet vem som bestämmer. När han väl gav sig och insåg att han inte får valsa omkring hur han vill, var han riktigt riktigt mysig att rida. Visst, jag har fortfarande en hel del kvar att jobba med, men det är helt klart ett framsteg.

Något annat som hände under samma ridpass var att Tom kom till ridhuset och tyckte att vi skulle hoppa några språng. Jag som inte hoppat någon annan häst än Ärtan på flera år! Det här kunde bli spännande! Och spännande var precis vad det blev... Min första holländska avramling. Det var såhär, efter några enkla språng på ett rättuppstående byggde Tom upp en oxer som inte låg på mer än 1.00-1.10. Jag styrde upp och kom tydligen i lite för lugnt och samlat tempo, för hästen hoppar av rätt upp i luften, hur högt som helst, och sen rätt ner. Vid landningen börjar han bocka (dra ner huvudet mellan frambenen och sparka upp bakbenen samtidigt, rodeo med andra ord). Lilla Celie, som redan hade tappat lite balans i jättesprånget flög som en liten vante. Landade dock på fötterna och la mig sen ner i sanden. Ingen skada skedd. Upp igen! Hoppade ett räcke först och efter instruktioner närmade jag mig oxern igen i lite bättre tempo. Språnget blev än en gång stort, men inte giganstiskt och jag lyckades klamra mig fast, som en liten igel. Fina språng, men jag är inte van vid hästar som hoppar uppåt istället för framåt som min lilla Ärta...

Förutom Sjimmie hann jag även med Vieux och Unico, den fine skimmeln på förmiddagen. Efter lunch fick Ärtan ett lättare pass på en dryg halvtimme, mest för att bli av med träningsvärken som antagligen satt i benen sedan gårdagen.

Stor dag för Ärtan! När de flesta sysslor var färdiga för dagen gav vi oss på nästa projekt; att lära Ärtan hur man går i skrittmaskin. Att vi över huvud taget lyckades ta oss in i detta monster är ett stort framsteg, eftersom det har varit nästintill vettskrämmande att ens gå förbi eller i närheten av den tidigare i veckan. Efter lite tålamod och några små missöden så gick det till slut! Det största kruxet var att få henne att förstå det här med att den stannar och byter varv lite då och då. Första gången förstod hon det inte alls och fick stängerna, som avdelar de olika sektionerna, i huvudet. Vid detta blev hon aningens upprörd och valde lösningen att försöka backa sig ur det hela. Att backa, samtidigt som skrittmaskinen följer med är ingen lysande lösning. Till slut lyckades hon vända sig och, om än något uppskärrad, gå normalt igen. Redan gång två började hon förstå det här med vändningen. Problemet var bara att hon lyckades vända sig så många gånger att hon ändå stod på fel håll och fick stängerna i huvudet igen, likt förbaskat! Tredje gången gillt lyckades hon genomföra det ordentligt och efter några övningar till gav vi oss för dagen. På att imorgon igen! Det kommer bli bra.

Det skulle kännas skönt om jag fick ut henne i skrittmaskinen tillsammans med de andra hästarna, så att hon slipper stå still i boxen hela dagen. Jag har försökt andra lösningar, som att släppa henne i ridhuset (måndags) och släppa henne i en gräshage (igår), men hon vill inget annat än tillbaka till boxen och sina hästgrannar. Otacksamma typ. Här försöker man anstränga sig för att hon ska få lite variation i vardagen, men nejdå det passar inte. Får se om jag tvångssläpper ut henne i hagen imorgon igen... Beror väl lite på vädret.

Vädret har för övrigt varit riktigt fint här de senaste dagarna. Det är lite kallt och blåsigt i skuggan, men annars är det sol från klarblå himmel. Det ryktas om att det ska bli över 10 grader nästa vecka, så det hoppas vi på!

Till middag serverades idag spaghetti med köttfärssås. Inte så spännande, men helt okej. På tal om det, har jag just fått reda på ett nytt engelskt namn för köttfärs: Spaghettimeat. Det var vad polskan bad mig hämta, när vi var och handlade tillsammans. Det tog ett litet tag innan jag kopplade måste jag erkänna. Huruvida "spaghettimeat" syftar på tillbehör eller form är fortfarande oklart. Jag lovar att återkomma om jag blir något klokare inom området. Godnatt!