Lördag, den trettonde mars

Vilodagen, oh den heliga, hade gjort nytta idag var min kropp betydligt mindre öm. En del av mig som särskilt uppskattade detta var bakdelen. Den är numera fit for fight igen, nästan i alla fall. Dagen flöt på som vanligt. Red tre hästar inklusive min egen. Först Unico som jag verkligen tycker om och därefter Sjors, som jag har kommit på är alldeles för mycket häst för mig. Han tar alla chanser han får att köra med mig. Inte på något elakt sätt, utan bara genom att göra allt så oerhört mycket jobbigare. Bara att få honom att lägga en volt (rida i en cirkel, inte upp i luften och frivolta med häst) var ett stort projekt som krävde så mycket energi att jag blev helt trött. Kevin flinade mest åt mig och kommenterade med "det är lite häst att jobba med där!". Jo, men nej tack... Helst inte.

Ärtan fick sig ett hoppass precis innan lunch, vilket gick riktigt bra. Till slut i alla fall... Fokus ligger just nu på två delar: 1) Att jag ska kunna lätta handen ett till två galoppsprång innan hindret så att hon själv kan sätta tillbaka tyngden i bakbenen och inte hänga sig i tyglarna. 2) Att få stopp på henne efter hindret, över huvud taget.

Att kalla det vi gör inom steg 2 för framsteg är väl att ta i, men jag kan faktiskt stanna henne. Även om det tar sin lilla tid och att jag ibland får ta hjälp av en vägg... Steg 1 förstod Ärtan inte alls i början, men hon gillade det! Istället för att korta av sig själv och ta de sista två energiska sprången innan hindret, tog hon istället genast tillfället i akt, tog ett stort galoppsprång och hoppade helt enkelt av. Alldeles för tidigt och inte alls som vi ville att hon skulle göra. Hon tyckte att den var en hyvens idé att jag släppte kontrollen och lät henne bestämma! Så kul skulle vi dock inte ha och efter lite tragglande gick även Ärtan motvilligt med på detta. Resultatet blev en hoppad bana på 1.10-1.30 i kontrollerad galopp och luftiga, fina språng. Det här verkar lovande!

Till middag serverades det, för fjärde gången på åtta dagar, friterad kyckling med potatis. Till detta fick vi någon slags surkålsblandning som var sådär. Jag får erkänna att jag inte är något stort fan av surkål. Mätt blev jag ändå och klaga ska jag inte. Kevin tycker att jag kan behöva lite frityrsmet för att växa te mej. Vi får väl se hur det blir med det...